En fullmakt är ett intyg på att en person har rätten att företräda en annan person.
Den person som ger fullmakt kallas även för fullmaktsgivare eller huvudman. Den person som tar emot fullmakten kallas även för ombud eller fullmaktstagare och har rätten att genomföra handlingarna. Fullmakten kan vara skriftlig eller muntlig. En fullmakt som ger rätt att företräda en juridisk person måste vara utfärdad av firmatecknaren. Den som i kraft av fullmakten - fullmäktigen - binder sin huvudman genom ett avtal med tredje man blir däremot inte själv bunden av detta; han är inte avtalspart.
En fullmakt kan vara begränsad till ett visst område, till ett visst ärende eller till en viss tid, vilket alltid måste anges i fullmakten. Om fullmakten inte är tidsbegränsad gäller den tills den återkallas av huvudmannen. Om huvudmannen avlider gäller ändå fullmakten så vida inget anger att den är förfallen.
Det finns även några andra typer av fullmakter:
Ställningsfullmakt – En ställningsfullmakt bygger på ett avtal mellan fullmaktsgivaren och fullmaktstagaren. Det är däremot inte ett fullmaktsavtal.
Toleransfullmakt – Detta är en fullmakt som inte är lagreglerad men som varit uppe i domstol och därmed skapat praxis.
Intressebevakningsfullmakt – En fullmakt som automatiskt träder i kraft om fullmaktsgivaren inte längre har förmågan att hantera sina angelägenheter.
Prokura – Fullmakt som används vid bolagsrättsliga frågor.
Dela gärna och sprid kunskapen!
